Lovisa!

En ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt bud:
Ett mänskobarn ska födas snart,
ett speciellt och underbart.

Det barnet är av sådan sort
som inte lär sig lätt och fort,
men sitter allvarsam och vek
och ser på andras stoj och lek.

I skaparns tanke helt perfekt
för världen ter hon sig defekt,
och vad hon tänker, vad hon vet
är en förborgad hemlighet.

Därför behövs en far och mor
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.

Att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och en nåd.
I tro och kärlek växer den
som anförtrotts den uppgiften.

Så Herre, välj med omsorg dem
som kan den lilla ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror
och nåd och frid och värme bor.

Denna dikt får mej att återigen fälla en tår. Av lycka. Jag kan läsa den om och om igen. Den får mej att tänka på, och känna den kärlek som Lovisa har gett, eller rättare sagt GER mej. Jag älskar min Lovisa, lite extra.